Pyssel & Påhitt: Talking Stick Art

fredag 20 oktober 2017

Talking Stick Art

Ett jätteroligt pyssel, som både vuxna och små barn kan gilla, är att göra en egen Talking Stick. Konstnären kan göra en fantastisk skapelse med originell utformning, hantverkaren kan snickra och snida, mamma kan göra en fin Talking Stick av alla sina garnrester och barn kan måla den i olika färger och mönster. Man kan linda den med tyg i olika färger och man kan hänga på pärlor, bjällror och symboler.

Det viktiga är att den är vacker och gärna också uppseendeväckande eftersom den ska användas bara på ett sätt (och inte till något annat). Det betyder att den inte ska se ut som vilken annan grej som helst: den ska ge en speciell signal till det undermedvetna och den signalen ska betyda att "nu sätter vi oss ner och pratar lugnt om det här och alla ska få chansen att säga sin mening utan att bli avbruten."
Bruket av en kommunikationsstav förhindrar att någon avbryter någon annan genom att säga: "Avbryt mig inte!"
Om den som har ordet håller i en stav så syns det tydligt vem det är som har ordet. Idén till detta pysselobjekt har vi fått från indianerna och därför har det blivit så att man även här i Sverige gärna använder det engelska begreppet Talking Stick.

Film om hur man kan göra

Med litet extra fantasi, så...

Men det vanliga brukar vara

att de ser ut ungefär i den här stilen:

Man kanske inte vill känna sig som en indian?

Man kanske hellre vill vara nordisk?

Ja, det går också bra!

I den här boken finns också beskrivning av

hur man kan skriva med runor.

Men tänk om man nu är kristen och civiliserad?
Man kanske inte vill vara indian eller viking?

Ja, i samma bok finns beskrivning på

hur man kan göra även i ett sådant fall.
Här finns tips om hur man använder

färgsymbolik inom kristendomen.

Man kan välja den fattiga stilen
och kanske rita kristna symboler på den.
En fjäder av en duva kan ju passa bra.
(Gärna en vit fredsduva, ifall man kan hitta någon sådan.)

Eller kanske den mer pråliga, kyrkliga stilen?

Bara att sätta igång!

Om det finns någon sjö med bävrar i närheten

så kan man ha turen att hitta färdigskalade pinnar.
Dessa tog jag med mig hem och de har torkat utan att spricka.
(Annars kan pinnar lätt spricka om man tar av barken innan de torkat.)