onsdag 10 december 2014

Den röda färgen



Jag har alltid varit fascinerad av de små, ryska lackerade askarna med sagomotiv i vanligen ganska starka starka färger på svart botten.


Jag har noterat att de vanligen är röda på insidan och så tänkte jag att det nog inte kan finnas någon annan anledning till det än att det är symboliskt. Det hade ju varit roligare att måla insidorna i olika färger men det tycks inte ha varit vanligt. De ska vara svarta på utsidan och röda inuti. Men vad kan det vara för symbolik, som är så viktig?


Jag frågade Lucia från Ryssland och hon sade att det symboliserade den svarta spisen med den röda elden inuti. Hörnan vid spisen kallades Guds hörna.

Ja, den förklaringen passade mig precis - jag förstår väldigt väl vad som menas.

Den lilla asken är en symbol, en mobil spis i miniformat och med den kan man ta med sig "Guds hörna" ut i världen.

Spisen är husets andliga centrum med sin röda, levande, värmande eld. Den är husets hjärta och husets ande och genom skorstenen går röken upp till Gud, precis som indianens rök från pipan går till WakanTanka och den ande han vill prata med.

En annan likhet är att även indianens medicine bundle ska vara röd inuti.

En liten rysk ask är alltså egentligen en symbol för hjärtat och dess "innehåll", dess bilder och de föreställningar som vi håller i vårt sinne. Det är vår inre fantasivärld, som vi kan se målad på askens lock. Detta måleri har också sina rötter i det ryska ikonmåleriet. När kommunisterna tog över och de kristna bilderna blev tabu eller omoderna så fortsatte tydligen ikonmålarna i alla fall, på samma sätt som förut. Det var ju bara att ändra på begreppen litet.

Jag hade tänkt att jag gärna skulle vilja kunna måla något liknande och efter en del experimenterande och goda råd från Sussi i färghandeln så hade jag gjort ett kort, som jag tyckte hade en liknande lyster. Jag hade också hittat tjock lumppapp, som var alldeles utmärkt att måla på eftersom det blev en snygg struktur, som jag gillade.

En rysk ask ska egentligen ha en yta, som är helt slät, som en blank spegel, men jag tyckte att den här ytan med struktur just nu passade mig bättre. Den var på något sätt litet intressantare.

Jag hade också funnit att jag kunde använda denna papp till att göra några enkla,små askar och några halvfärdiga stod här på bordet. Riktiga ryska askar är gjorda av papiér maché och det är rätt omständligt att göra dem. Jag tror att de ska åka in och ut ur en ugn flera gånger så det är ett riktigt grundligt arbete som de gör.
Nu hade jag en rad med halvfärdiga askar på bordet, men jag var inte riktigt nöjd med den röda färgen. Den hade inte rätt nyans och dessutom var burken rätt liten.
Jag tänkte att det skulle inte vara så dumt om färghandeln nu hade en överbliven burk med röd färg, som de kunde sälja billigare. De har ofta sådant.

Jag hoppade in i bilen och körde dit och fann att på hyllan för ”överblivna kulörer” fanns tre burkar med röd färg i tre olika kulörer och jag köpte dem.
Så stod jag kvar och pratade med Sussi någon timme och hindrade henne från att skriva papper, sortera tapeter och blanda färger och allt annat, som hon skulle ha gjort egentligen.

Vi kom in på det där med att ”samla grejer”. Hon har utbildning i gammeldags måleritekniker och samlar på allt möjligt, som hon målar och ”hittar på något med”. Jag brukar också samla på sådant som jag kan ”hitta på något med”.
När man är på det sättet så är det bra att ha alla färger, material och verktyg ”på plats” där hemma, så att man slipper att gå ut och handla för varje minsta lilla idé man får. Men om ”allt” ska finnas i denna ateljé så kan det bli ganska så fullt med allt möjligt och om man inte är försiktig så finns ju risken att det blir som en soptipp till slut.

Vi pratade om det och kom in på att det i alla fall är tur att man är en ”tjej”, som samlar på småsaker inomhus. Det blir ju värre om man är en kille, som är intresserad av bilar, traktorer och andra maskiner. Då kan det egna reservlagret bli ett jättestort skrotupplag med en massa trasiga bilar, som träd och buskar har börjat att växa tvärs igenom.

Då kom vi att tänka på en kille, som kallas för Gert eller Hjert (vet inte hur det stavas, det kan vara så att han heter Hjertkvist eller något liknande). Han har en slags loppmarknad med stora, gamla tunga grejer och han lär vara den starkaste killen, som folk nånsin har sett.
Jag har hört att han lätt kan stå och prata med någon, samtidigt som han litet nonchalant håller en bilmotor under armen. Och Sussi sade att han kan lyfta stora betongblock.

Jag kom på att jag en gång hade varit där, faktiskt tillsammans med en annan kille, som också heter Gert, och det hade jag skrivit om i en blogg.
http://blogg.passagen.se/galleriskogsfolket/entry/bra_att_ha

När jag hade kommit hem så tittade jag på färgen och fann att det var precis på pricken den röda nyans, som skulle passa som ”hjärtats färg” i mina små askar,. Jag tänkte att nu måste jag skriva upp vad färgen heter så att jag senare kan köpa mer av samma sort. Jag hade hällt över den i en liten glasburk och skulle nu skriva en etikett till den burken.

Och vad upptäckte jag då?  Jo, att färgen heter ”Hjärta”.

http://eldvinda.blogspot.se/2013/11/ignis-et-spiritus.html

Det var ju tydligt att det var rätt färg. Den hör ihop med ryska askar, elden och spisen och för att komma i stämning kanske jag ska lägga fram en rysk sjal på bordet och spela Kalinka och Katjuscha. Mina gamla, riktiga ryska askar står redan på rad i fönstret.

Det är väldigt lätt att tappa en stämning så det kan vara bra att ha knep för att kunna fånga den igen. Andar kan, som bekant, flyga!

Jag är nationalromantiker och den här veckan är jag tydligen rysk nationalromantiker.