torsdag 26 juni 2014

Jordgubbarna i petflaskorna



...och så blev det.

Jordgubbsodlingen växer fint på sin hylla på väggen.










Men en tagetesplanta, som står där bredvid i en låda,
tycks ha blivit tokig.
Den är dubbelt så hög som de andra,
har mängder med blommor
och ser snart ut som en liten buske.


Apropå det där miniväxthuset, som jag gjorde av trälister och plast,
så fick jag, för några dagar sedan, syn på
ett nästan likadant i en stor ICA-affär.

Det är i samma storlek, 
Med en skillnad att det inte är lika högt.
Det har glasskivor i stället för plast
och träribborna är snyggare.
Det är, som mitt, utan botten 

och har en avtagbar låda till tak.

Men jag hade ingen kamera med mig när jag var där.
Ska ta en bild en annan dag, om jag kommer ihåg.


Mitt ser ut så här
med en vit låda i botten.

PS Ja, ja... jag ser att det är för starka färger på jordgubbarna, men jag vet inte vad det beror på. Jag har inte gjort nå´t ! (?) Det är väl nå´n inställning nå´nstans.

Jodå! Jag undersökte kameran och där finns faktiskt en "knapp", som heter "Öka kontrast och färgmättnad" och den funktionen var på. Hoppsan!

Jag tog en promenad i regnet och gick in på ICA och köpte mjölk och tog ett foto av deras lilla "miniväxthus". Här är det! Men locket, som tidigare satt ovanpå, hade de nu ställt under, som en piedestal.



Så hade de en snygg hylla också för 249:- Något liknande kan man ju bygga själv om man bara hittar snygga krokar (som inte kostar 70:-/st!)
Denna är egentligen för liten för att vara praktisk till att hänga kläder på, men om man lackerar den så kanske den skulle kunna passa till att hänga handdukar på i ett badrum (om man har ett eget hus där man vågar borra i kakelplattorna!) Men vad ska man då knöka in bakom den sneda listen? Nä, det blev också opraktiskt.



måndag 9 juni 2014

Krossa äggskal till tomatplantan

Läste nånstans att det kunde vara bra att återanvända gamla äggskal 
genom att krossa dem och blanda dem i jorden. 
Så jag samlade en påse skal....


 hittade en billig mortel på marknaden... 


och sedan en film om att sådant kross passar till tomatplantor.


Så bra! 
Jag har ju precis skaffat tre sådana plantor, som står här på balkongen.



Jag plockade fram morteln bara för att upptäcka att det finns en annan krossmetod, som verkar vara bättre. Om man har skalen i en plastpåse, så är det ju enkelt att först grovkrossa med händerna, så som den här odlingskunniga pangbruden gör i filmen. Men sedan är det enklast att bara ta fram hammaren och banka på skalen och det blir väldigt finkrossat, så morteln behövdes faktiskt inte.


Men... det är röda stämplar på äggen och man kanske egentligen skulle ta reda på vad den färgen innehåller för kemikalier! Det kan ju vara något giftigt, som de ”inte tänkt på”. Måste googla på det ...

Jag sätter på datorn, men innan den hunnit starta...

Plingplong!!!! Plingplong!!! 

Det ringer på dörren!!! 
Hjälp, vem kan det vara? 

Har jag klätt på mig? 
Jodå! 
Jag öppnar.


Det är han!!!! 

Det är killen med blomsterbloggen!!!

Vad gör han här? 


Oj! Han går ut på balkongen och kollar mina jordgubbar i petflaskor!

Han inspekterar, viker på bladen och nickar och mumlar. 
Han har läst min blogg och nu vill han se det fantastiska påhittet i verkligheten!

Ja, tydligen! Han står ju där! 
Har han verkligen åkt ända från Danmark bara för att...? Nä...?

Han kanske vill se om jag verkligen har lyckats
att rädda livet på de där halvdöda, vita penséerna,
som kostade 5;-/st för att de hängde som kokta spaghetti.

Han kommer in och tittar på mig med en bekymrad min.
Oj, han som alltid vet bäst!
Vad har jag nu gjort för dumt?


Jojo..., jag vet... jag borde ha en bättre kamera... jaja....
och jag har inte vattnat jordgubbarna
(jag har lagt i för mycket jord
så det får knappt plats något vatten,
men jag kan nog ändra på det.
Jag kanske kan trycka ner jorden litet.)

Eller... han kanske har hittat några små kryp där ute, 
skalbaggar eller så, som heter något på latin
och kommer att äta upp plantornas alla blad?

Men penséerna har klarat sig, tycker jag.
Nu kan de ju stå på benen i alla fall.



Men han sade ingenting om det.
Jag tror att han pratade om nå´t dataprogram.


Nu glömde jag bort att jag egentligen skulle 
skriva blogginlägg om krossade äggskal. 
Han kollrade bort mig! 
Men det gör ingenting...
händer det nåt så skriver jag om det i stället
(och äggskalen kan jag ju fortsätta med en annan dag).


Nåja, snokar bäst som snokar sist! 
Nästa dag hänger jag på mig min spionkamera och ger mig iväg.

Jag hittar honom i en glänta djupt inne i skogen, 
och vägen, som leder dit ,
består bara av två hjulspår i gräset 
mellan skyhöga granar och björkar. 


Där sitter han! 
Men vad gör han? 

OK – han smyger på en lupin 

och jag smyger på honom! 

Klick! Klick! 

Whoops!

Upptäckt!


Vad jag gör här?

Nja, jag tänkte att jag skulle ta litet naturbilder.
Det gäller att ta chansen
medan det är blommigt och vackert ute.




Hundkäx!  Fantastic!
Den heter Anthriscus sylvestris på latin.

Jag kollar vad han sysslar med.
Ja, jag tycker ju att bilderna ser ut som vanliga bilder,
men han säger att de är i RAW-format
och det är väldigt märkvärdigt
för då kan man redigera bilderna utan att kvaliteten försämras.


Han hoppar in i min bil och så åker vi ner till sjön.


Efter ett tag går solen ner och ger ett gult ljus.


Ja, det blev ju fin färg, 
men jag testade att ställa in kameran på "glödlampa"
och då blev bilden knallblå i stället.

Akta så att inte kameran växer fast på nosen!


Några timmar senare var jag hemma och det var mitt i natten,
men ändå alldeles ljust ute. Skymning kan man kalla det.
Vilket vackert sagoland vi bor i!


fredag 6 juni 2014

Min gamla kamera

Ja, egentligen har jag tre gamla kameror.

Först ärvde jag denna av min son och nu äntligen hade jag en digitalkamera utan filmrulle. Det kanske kan ha varit omkr. 2005 för innan dess hade jag inte heller någon dator så jag hade ju inte kunnat använda någon digitalkamera. Den lilla nyheten var ett mysterium för mig.


Jag var lyrisk över det lilla underverket, men fattade inte alls så särskilt bra hur jag skulle handskas med dess knappar och symboler.
Speciellt så finns där en specialeffekt, som jag fortfarande inte förstår. Det tycks innebära att man med kameran kan kombinera två bilder, dvs ett porträtt kombineras med ”en annan bakgrund”. Helt obegripligt för mig och väldigt irriterande att det inte gick att förstå.
Men numera gör det ju inget eftersom funktionen blivit onödig. Klippa-klistra på det sättet kan jag numera göra med datorn i efterskott.

Hur som helst, jag har fortfarande användning för denna lilla kamera eftersom den tar bättre närbilder än de andra. Dvs. det betyder att det finns en möjlighet att fotografera en geting på närmare håll (jag ger den litet honung eller sirap så att den sitter still).


Den här getingen kom in och drack sirap varje dag och den hade en egen tallrik på köksbordet.
En dag så kom den aldrig mer. Någon dag senare låg det en död geting på golvet bredvid min säng.


Att den här humlan är full med sågspån beror på att den hade irrat bort sig nånstans här inne, men tills sist hade den släpat sig fram och låg halvdöd mitt på hallgolvet. När den hade druckit sirap en stund så kunde den stå på benen igen.

En viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde skaffa en bättre kamera till närbilder. 


Några år senare var det dags att ärva min sons nästa lilla kamera, som var tunnare och mera anpassad att bära i fickan eller handväskan. Japp, det är bara att hiva upp den och knäppa.

En viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde skaffa en bättre kamera till att ha i fickan. Det ska vara en, som det inte blir så suddiga bilder av, säger han.
Jaja, det kan väl hända.


För några år sedan fick jag en känsla av att det nog kunde vara bättre med en större och bättre kamera.
Jag gick in i fotoaffären och tittade och förstod att jag inte alls skulle fatta något om skillnaden mellan olika kameror. Det var ett myller av olika pixlar, funktioner, objektiv och modeller.

Så fick jag syn på ett foto, som stod inramat på en hylla. Det var ett foto av månen och eftersom jag gillade att ta bilder av månen (alltså...  jag hade försökt, men misslyckats) så tittade jag närmare på den kamera, som fotot var taget med.
De kallade den för ”spionkameran” och jag fick stå där ensam och leka med den en stund. Den hade ett bra zoomobjektiv, som det var kul att testa på ”grejer långt bort”.

När jag kom hem så saknade jag kameran som jag hade haft i min hand.... OK, efter någon vecka gick jag tillbaka och köpte den!
Jag tyckte att den var jättedyr, men damen i färghandeln fick också samtidigt en ny kamera och den var ännu dyrare. Kostade lika mycket som hennes bil!


Problemet var nu bara alla dessa funktioner. Puh! Alla knappar och symboler tycks ha dubbla funktioner beroende på ifall man har tryckt på det ena eller andra tidigare och jag har fortfarande inte riktigt fattat finesserna. Jag tycker att de enklaste grejer ”fungerar olika” och vet inte varför.
Men med den här kameran kunde jag i alla fall äntligen ta snygga bilder av månen.



Nu har jag börjat förstå att till och med denna nya, fina kamera har blivit gammal (och kan kallas billig också om man jämför med vad andra har). 

En viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde skaffa en bättre kamera och då ska det vara en systemkamera och ett makro-objektiv och den ska även kunna ta bilder i RAW-format.

Eh...?  Jag vet inte, jag tycker mest att det är krångligt med alla tekniska begrepp och ju bättre en kamera är desto flera konstiga funktioner har den nog och desto mera fel kan det bli.
Måste en bild verkligen vara superproffsig?

Men, jag skulle kanske kunna tänka mig en liten, liten kamera, som kan ersätta den äldsta (Casio), dvs en som man kan ha i fickan, men som ändå har ett slags makro-objektiv så att det går att göra aningen bättre bilder av blommor och getingar, utan att behöva släpa omkring en hel väska med objektiv och grejer.
Jag vill inte stå och gräva i en väska och skruva av och på olika objektiv så fort något intressant fotoobjekt råkar flyga förbi. Dessutom så har jag ju redan en väska att bära, en handväska, som innehåller en massa, som kan vara bra att ha, allt från hårborste till ficklampa, och det räcker med en väska.

Jag går ofta ut med bara en dörrnyckel i fickan, inget annat! Det är som en slags upplevelse av frihet! Jag låtsas att jag inte äger nånting alls - att jag bara vandrar omkring i världen utan pengar, utan mat och utan grejer. Ja, i och för sig så gör jag ju det också, just då.
Sedan blir det nästan överväldigande att komma hem till alla grejer. Wow! Vilken lyx! Enbart vattenkranen ger ett intryck av mirakel.

Fota med mobiltelefon? Nä, jag vill inte ha en sådan telefon. Om jag måste ringa så kan jag göra det med en gammal mobil, som kostade 300.- på ICA. Det går fint!




Det är fortfarande nationaldag och grannarna har party 
och vattnet i sjön är så där lagom kallt,
precis så där som vikingar gillar.



måndag 2 juni 2014

Miniväxthus på balkongen

Det går inte att börja med att lägga ut någon fin bild på det, för jag har nämligen ännu inte byggt det. Jag bara tänker!

Jag har ju en liten halvfärdig trälåda och en bit plast, som blev över efter anordningen till jordgubbarna. Lådan är lagom till fyra petflaskor och där kunde man kanske ha litet dill, gräslök och persilja eller så...eller något annat? Flaskor är ju lätta att byta ut.

Så tänkte jag och for iväg till plantmarknaden för att köpa sådana växter, men hittade bara persilja och någon krydda som jag inte ville ha. Jag tyckte att 39:- var litet väl dyrt för en persiljeplanta och kom att tänka på att Konsum och ICA brukar sälja kryddplantor vid grönsaksdisken, så det kanske var bättre att åka dit och titta.

Stekhet sol och blomsterprakt.
Fick en känsla av Rivieran eller Italien.

Om man vill kan man duscha litet när man går förbi.



Här var snygga blommor. Azalea!
Och den gula var till och med kinesisk.
Man skulle kunna ha en... azaleaträdgård...?
Med vita marmorstatyer
och en damm med guldfiskar...
och stora fjärilar i orange och...


Och på väg ut hittade jag 20 halvdöda penseer, 
som jag kunde rädda för 5:-/st.
Det var inte vad jag hade tänkt mig, 
men... tja... varför inte?


Förresten... väldigt vacker parkeringsplats!
Riktiga tallar med krokiga grenar och yviga ruskor.
Jag tror att sådana tallar nästan är utrotade!
I skogen finns mest bara "kala, raka pinnar". 


På vägen tillbaka fick jag syn på en litet område, 
som var fullt med blommor, 
alldeles vid vägen. 
Oj, så fint!





Nu hade jag bara min sons gamla avlagda kamera,
en så´n där liten, som man kan ha i fickan.
Det var längesen som jag ärvde den.









Det var väl fint ändå?
Även utan makro-objektiv och motljus?




På Konsum fanns plantor med Änglamarks ekologiska persilja för 17:-/st .
OK, Konsums plantor är väl till för att bara ätas upp 
och inte till att planteras. Men... so what?
Om de har rötter så kan de väl växa?




På ICA köpte jag en liten plastkruka med en spretig rosmarin.



Det finns många roliga bilar i den här byn.






De där halvdöda penséerna var verkligen hängiga!

Men det var väl heller inte så konstigt.


Apropå små plastkoppar: I början av april planterade jag frön av tagetes i små vita plastmuggar. Jag trodde inte alls att det skulle bli något, men nu har det faktiskt kommit upp små plantor.
Kanske... skulle det vara bättre att plantera blomsterfrön i februari - mars? Och sätta dem under en stark lampa när de kommer upp?  Jag menar att... blommorna som säljs måste vara fixade med nå´n slags metod! Det måste ju vara möjligt att göra likadant utan att behöva köpa en hel plantskola. 

Det här fungerade ju, 
Det är bara att blommorna från affärerna ser mer övergödda ut.


Eller hur?


Knallfärger!



Passar ihop med halsbandet, som jag köpte på marknaden.



Karsten (han med bloggen om fina blommor) 
har lagt ut några fina, skrynkliga, vita blommor nu. 

Jaja, här har det också blivit en massa vita blommor. 
Det är 20 nyss räddade, vita penséer, 
som kämpar för att resa sig från dödsriket. 
Resurrection! 



Va?
Miniväxthus på balkongen?
Jaja... det kommer!
Jag håller på!




Det tar lång tid att såga en massa små lister och limma ihop dem.
Och litet krångligt är det också.

.............................
Fredag 6 juni




Nu har jag nästan fått ihop det.
Det liknar ett akvarium.
Lådan till vänster ska bli "botten"
och den har plats för fyra petflaskor.

När limmet hade torkat
målade jag allt med vit väggfärg.

Först ställer jag fram lådan.

Sedan ställer jag dit ställningen
och på den har jag nitat fast plast med häftpistol.

Och sist är det bara att lägga på locket,
som också är gjort på samma sätt,
dvs. av ihoplimmade lister + fastnitad plast.

Och så in med grönsakerna,
som står i petflaskor
på samma sätt som jordgubbarna.

Sett från ovan (utan lock).

Det är lätt att ta isär grejerna. Bara att lyfta.

Där kan den få stå ett tag!

Jag tänker att det där lilla "växthuset" nog egentligen skulle ha varit till en tomatplanta, men dem har jag ju redan satt i hinkar. Nästa år kanske jag kan använda den här konstruktionen till en tomatplanta, om jag bygger en låda, som är högre och som kan rymma 10 liter jord. (utan petflaska!)

Men... jag testade och det går fint att sätta det ovanpå en hink, så jag kan ha det över en tomatplanta senare på sommaren om det blir kyligt. Så kan man ändra temperaturen genom att ta av locket eller lägga det på sned.


Japp! Nu har jag fattat hur själva principen fungerar, dvs hur man gör för att få ihop listerna. Sedan kan jag göra samma sak i en annan storlek ifall jag har lust. 

I dag är det Sveriges nationaldag!



Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. 
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. 

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden. 
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

"Du gamla, du fria" skrevs och framfördes av Richard Dybeck år 1844. Texten författade han till en gammal folkmelodi från Västmanland, "Så rider jag mig över tolvmilan skog".

År 1910 författade Louise Ahlén ett tillägg på två extra strofer. Dessa två verser är det dock få som kan sjunga texten till.

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära. 
din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden. 
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.