onsdag 23 juli 2014

Hur man gör en slangtelefon

De flesta, som är el.överkänsliga är ofta egentligen mest känsliga för mikrovågor (mobiler, WIFI och  trådlösa grejer), men det finns också de, som är väldigt känsliga för vanliga, gamla telefoner med sladd till ett jack i väggen och med en sladd mellan luren och telefonen.
Om det inte är en sladd till luren så är det en trådlös telefon (DECT) även om dess laddare "sitter fast" i väggens telejack och då handlar det om högfrekventa signaler, dvs mikrovågor.

Den slangtelefon, som jag har gjort är avsedd för den gamla telefonen med sladd både till väggen och till luren. Och jag menar den modell där man lätt kan skruva isär luren och plocka ut innehållet.
Här är bilder på den modellen, som heter DIALOG.
Det finns ju fortfarande folk, som har fast telefon!

Köp ett stetoskop. Man kan hitta billiga sådana på nätet.

Dra loss den runda grejen.

Nu ska man skarva den här slangen och till det köper man plastslang i metervara på någon välsorterad bensinstation. Köp den slang, som är lika bred som stetoskopets gummislang. (Eller den som är närmast).
Sedan behövs också en kort bit av en tjockare slang som man kan använda till att skarva med. Man virar el.tape omkring de smalare slangarna så att de passar exakt in i skarvbiten.


Genom att köpa ex. 10 meter slang och en längre bit skarvslang så får man möjlighet att sedan klippa och sätta ihop och testa vilken längd som man gillar bäst. Det hörs väldigt bra i dessa smala slangar, men alla kopplingar måste vara lufttäta.
Man får inte bättre ljud av att ha en tjockare slang - det blir snarare sämre.
Här är ett exempel på hur kopplingen ser ut i verkligheten:



Sedan är det dags att fixa det som ska sitta i andra änden av slangen.


Den vänstra grejen ska man ju ha i öronen, så där som doktorn brukar ha. I den andra änden ska då naturligtvis telefonlurens högtalare sitta fast. Det är nu bara att skruva upp telefonluren och ta loss den. Det är en rund grej med två små kontaktpinnar på baksidan.
För att kunna få den att sitta fast ordentligt på slangen så får man ta och stoppa in den i en vanlig hushållstratt av plast. Och sedan trycka in tratten i slangen.
På de två piggarna ska man sätta fast de två ledningar som satt på den i telefonluren. Plus och minus spelar ingen roll. Kolla sedan noga var dessa ledningar sitter fast inne i telefonen.
Dessa ledningar kan man nu klippa av och skarva med en vanlig högtalarledning, som man också kan köpa i metervara (i någon el.affär).

På detta sätt, med slang + ledning kan man komma långt bort från själva telefonen, kanske ung. 8 meter. Det betyder att man kan gå bakom något som skyddar, ex. en betongvägg, stenmur eller skorstensstock.... man får testa.



Dessa två ledningar, som syns på bilden, går alltså till telefonen. 




Men från telefonen måste vi nu också ha två ledningar, som går till en mikrofon, som man kan prata i.
Man gör på samma sätt: man tar ut den ur luren och klipper av de två ledningarna och skarvar dem med ny högtalarledning. Det går bra med vilken gammal el.sladd som helst, men om man ska köpa ny ledning så är en tunnare billigare. Det ska inte gå någon starkström genom den.

Ledningar kan man skarva genom att bara skala dem i ändarna, tvinna ihop metallen och vira el.tape omkring. Annars kan man använda flatstift eller rundstift från bensinmacken.


Plastslangen kan vara lång, du hör bra ändå, men mikrofonen kan inte vara alltför långt bort för då kan den andra personen inte höra vad du säger.
Men det är ju möjligt att man kan experimentera vidare med att sätta på en bättre mikrofon så att man kan ha den längre bort i från sig.

Fördelen med det här systemet är att det är väldigt billigt och att man kan komma väldigt långt bort från telefonen. 


PS om mobiler
Om man är känslig för mobiler eller kanske bara vill vara extra försiktig så kan man skarva en handsfree. Det går alltså fint att göra en handsfree som är 8 meter lång eller mer. Jag vet inte hur lång den kan vara, men 8 meter går alldeles utmärkt.
Då fungerar ju själva telefonen som en antenn, som man kan ha långt bort.
Den anordningen kan man använda hemma om man vill prata länge, men knappast när man springer omkring på sta´n.

Man ska bara tänka på att en handsfreesladd innehåller fyra ledningar, som man inte får förväxla. En av dessa ledningar är virad, snurrad, runt en annan ledning på ett sätt som gör att man kanske inte så lätt kan se att det är två olika ledningar. Så man får peta itu de fyra ledningarna och sedan se till att de absolut inte nuddar varandra när de blivit skarvade (för då fungerar de inte).
De är tunna som hårstrån så det är inte så lätt att bara tvinna ihop dem. Men man kan löda ihop dem. Man köper en lödpenna och litet lödtråd - det blir i alla fall billigare än att låta en tekniker göra jobbet.
Men först är det bra att skala trådarna i ändarna och det kan man göra genom att bränna av plasten med en cig.tändare. Snurra ihop metalltrådarna och värm dem med pennan och tryck dit lödtråden, som smälter och lämnar en droppe kvar. Låt den stelna.
Sätt el.tape ordentligt runt varje ihopfogning så att inga trådar nuddar varandra och gör ett litet stadigt paket av det, så att det inte kan ryckas itu om man skulle trampa på sladden eller dra i den.

Närmast huvudet har man på samma sätt ett stetoskop så att alla el.grejer kommer en bit bort från kroppen. Om man har köpt en handsfree med två små pluppar, som man ska ha i öronen, så går det ju fint att sätta dessa i ändarna på två slangar, som man sedan sätter (i valfri längd) på stetoskopet. (Ta bort den svarta gummislangen helt och ersätt den med två plastslangar.) Det räcker med en meter ungefär - mikrofonen får ju inte komma för långt bort.

tisdag 22 juli 2014

Fågelskrämma

En tagetesplanta nöjde sig inte med att bara vara en vanlig liten en. Den blev som en buske med massor av kvistar och blommor. Men, men... varje morgon är några nya blommor avbrutna och hänger och dinglar.
I dag plockade jag bort minst 20 avbrutna blommor och knoppar på denna planta, som nu ser mer och mer "tom" och tråkig ut.

Jag tror att det är fåglar, som kommer dit tidigt på morgonen och anser att blommorna tillhör Guds fria natur så de sätter sig på kvistarna, dvs på blommornas stjälkar.
Ja, vad skulle det annars vara som bryter av blommorna? 

Så jag tänkte att fåglar kanske kan hejdas av att se två stora ögon som stirrar. Tja, varför inte? Så jag ritade en uggleliknande bild med ögon, tejpade fast den på en liten linjal och satte dit den (det är ju möjligt att jag skar av några rötter med linjalen, men jag har ingen blompinne).

Så satte jag upp några sittpinnar också så att fåglarna har något bättre att sitta på, om de nu vågar.



Ja, det där var ju kul, så nästa dag gjorde jag några fler.
Man kan sätta dem på blompinnar
eller hänga dem i något.

En katt och två ugglor!











fredag 18 juli 2014

Hemgjort linsskydd till kameran

Nu hade jag tänkt att jag skulle göra bilder med litet högre upplösning så att de kan gå att förstora ifall man skulle ha lust med det. Ja, varför inte?

Min Canon Power Shot SX 30 IS är en kompaktkamera med ganska så stort zoomobjektiv. Den kan väl ta hyfsade bilder, 14,1 MP, men den är litet för stor för att ta med sig i en ficka eller handväska, så jag hade länge tänkt att jag ville ha en ny liten fickmodell som kunde göra bättre bilder än min gamla fickkamera. Men.... att välja rätt mellan 1000 olika sorters kameror är inte precis mitt område! Så jag tänkte att jag skulle vänta på att den "kom av sig själv, liksom bara dök upp utan att jag behövde veta något om kameror."

Och nu, den senaste månaden, så hade Karsten (han med blombloggen) via Skype tjatat på mig om en kamera, som han tyckte att jag skulle köpa. Och nu en kväll, mitt i kamerapratet, så upptäckte jag att det var rea på Elgiganten och den rean skulle ta slut om tre timmar.
Ja, OK, så jag beställde kameran, som kom efter tre dagar.

En vit, liten Samsung NX mini. Så gullig! Men den har inget skydd framför linsen. Jo, alltså, där sitter ett glas och det glaset ska vara tåligt gorillaglas, som inte blir repigt, men i alla fall... det kan ju bli kladdigt?



Jag ville i alla fall ha ett skydd där så jag gjorde ett! 


Så här kan man alltså göra ett linsskydd till en kamera:


Bestäm dig för hur bred lockets kant ska vara och skär en så bred remsa av tjockt papper. Jag tog lumppapper, som jag hade köpt på ByggMax. Det är papper, som man kanske egentligen ska ha på golvet som skydd när man målar. Tror jag. Men man kan nog ta annat tjockt papper också och om man inte har något så finns det 300g papper i en pappershandel, ex. Kontorsspecialisten.
Om man inte har en skärmaskin så kan man ju klippa, men i så fall är det viktigt att man klipper alldeles rakt.



För att bestämma hur stort skyddet ska vara så är det bara att lägga remsan runt objektivet och sedan hålla fast det i den storleken.



Remsan kan gärna vara flera varv, men det ska nu vara lim mellan lagren.




Sedan ser det ut så. En rund ring.
Se till att den håller formen!!!



Häll sedan lim på en bit papp och smeta ut limmet över pappret.




Lägg ringen på det.
På så vis får man också en hård yta på lockets insida.



Lägg en tyngd på ringen så att den trycks fast i pappret.




När det har torkat så klipper man bort det överflödiga pappret och sedan har man kvar detta. 
Nu kan man måla på flera lager med lim och då blir det starkare eftersom limmet blir hårt när det stelnar. Låt det torka mellan varven.
Måla inte tjockt på insidan för kan ringen bli "mindre" så att den inte passar. Sedan kan man måla med valfri färg. Jag tog vad jag hade: vanlig takfärg och sedan lack utanpå det. 




Om man vill att det ska se finare ut så kan man ju köpa en sprayburk med lackfärg och spraya några gånger tills locket blir blankt som en ny bil.



Så blev det!


Men kameran saknade ju väska också.


Så jag sydde en röd påse åt den.

Et voila`!

Karsten hörde av sig på Skype. Han var nyfiken och ville veta hur det hade gått med kameran. Hade jag tagit några bilder nu? Hur gick det? Var den bra?

[7/17/2014 10:09:46 PM] s2friis: Hur går det med en nya kamera?
[7/17/2014 10:18:36 PM] Viveca Lammers: Eh...???
[7/17/2014 10:18:50 PM] s2friis: ja?
[7/17/2014 10:19:11 PM] Viveca Lammers: Jodå! Den ligger och sover.
[7/17/2014 10:19:50 PM] s2friis: Du har inte använd den?
[7/17/2014 10:20:00 PM] Viveca Lammers: Den har fått en egen fin sovpåse!
[7/17/2014 10:20:16 PM] s2friis: bra det har man kameror til

(Den konstiga stavningen beror på att han är dansk)

Samsung har gjort en väldigt bra manual! 
Applåder till Samsung! Äntligen en läslig kameramanual!!!
Första gången som jag har något sådant! Wow!

Men det betyder ju inte att jag ännu riktigt har fattat hur.....
...............................

Nästa dag:
Nu har jag testat kameran utan att bry mig om några inställningar. Den var tydligen inställd på Auto och jag bara siktade och knäppte (med det 9 mm objektiv, som följde med i köpet.) Ja, det blev väl OK!







Senare gör jag detta tillägg:

9 augusti.
Linsskyddet hade ganska så breda kanter och det gjorde att det satt fast för bra, dvs. det var litet svårt att klämma dit och dra loss. Så nu har jag, på samma sätt, gjort ett nytt linsskydd med smalare kanter och det fungerar bättre och ser också mindre klumpigt ut.



Nu kan jag ha den i fickan utan att riskera att glaset blir kladdigt om jag råkar ta på det med fingrarna. Att göra ett skydd är lättare än att bära med sig trasa och tvättvätska för att torka av glaset. Man kan ju annars naturligtvis också ha kameran i en liten påse och vara försiktig. Men ändå...

Jag gick in på en sida där man diskuterar denna kamera och det var också andra, som tyckte att det borde ha funnits ett lock att sätta över glaset.

Kamerans inställningar har jag bekantat mig med ganska hyfsat nu, men hur man gör för att ta bilder i raw-format kan jag inte förstå. Jag tycker att kameran inte stämmer med manualen beträffande detta. Men... det är väl något jag har missat. Kanske inte så konstigt i så fall för den förträffliga manualen är på 195 sidor.