onsdag 23 juli 2014

Hur man gör en slangtelefon

De flesta, som är el.överkänsliga är ofta egentligen mest känsliga för mikrovågor (mobiler, WIFI och  trådlösa grejer), men det finns också de, som är väldigt känsliga för vanliga, gamla telefoner med sladd till ett jack i väggen och med en sladd mellan luren och telefonen.
Om det inte är en sladd till luren så är det en trådlös telefon (DECT) även om dess laddare "sitter fast" i väggens telejack och då handlar det om högfrekventa signaler, dvs mikrovågor.

Den slangtelefon, som jag har gjort är avsedd för den gamla telefonen med sladd både till väggen och till luren. Och jag menar den modell där man lätt kan skruva isär luren och plocka ut innehållet.
Här är bilder på den modellen, som heter DIALOG.
Det finns ju fortfarande folk, som har fast telefon!

Köp ett stetoskop. Man kan hitta billiga sådana på nätet.

Dra loss den runda grejen.

Nu ska man skarva den här slangen och till det köper man plastslang i metervara på någon välsorterad bensinstation. Köp den slang, som är lika bred som stetoskopets gummislang. (Eller den som är närmast).
Sedan behövs också en kort bit av en tjockare slang som man kan använda till att skarva med. Man virar el.tape omkring de smalare slangarna så att de passar exakt in i skarvbiten.


Genom att köpa ex. 10 meter slang och en längre bit skarvslang så får man möjlighet att sedan klippa och sätta ihop och testa vilken längd som man gillar bäst. Det hörs väldigt bra i dessa smala slangar, men alla kopplingar måste vara lufttäta.
Man får inte bättre ljud av att ha en tjockare slang - det blir snarare sämre.
Här är ett exempel på hur kopplingen ser ut i verkligheten:



Sedan är det dags att fixa det som ska sitta i andra änden av slangen.


Den vänstra grejen ska man ju ha i öronen, så där som doktorn brukar ha. I den andra änden ska då naturligtvis telefonlurens högtalare sitta fast. Det är nu bara att skruva upp telefonluren och ta loss den. Det är en rund grej med två små kontaktpinnar på baksidan.
För att kunna få den att sitta fast ordentligt på slangen så får man ta och stoppa in den i en vanlig hushållstratt av plast. Och sedan trycka in tratten i slangen.
På de två piggarna ska man sätta fast de två ledningar som satt på den i telefonluren. Plus och minus spelar ingen roll. Kolla sedan noga var dessa ledningar sitter fast inne i telefonen.
Dessa ledningar kan man nu klippa av och skarva med en vanlig högtalarledning, som man också kan köpa i metervara (i någon el.affär).

På detta sätt, med slang + ledning kan man komma långt bort från själva telefonen, kanske ung. 8 meter. Det betyder att man kan gå bakom något som skyddar, ex. en betongvägg, stenmur eller skorstensstock.... man får testa.



Dessa två ledningar, som syns på bilden, går alltså till telefonen. 




Men från telefonen måste vi nu också ha två ledningar, som går till en mikrofon, som man kan prata i.
Man gör på samma sätt: man tar ut den ur luren och klipper av de två ledningarna och skarvar dem med ny högtalarledning. Det går bra med vilken gammal el.sladd som helst, men om man ska köpa ny ledning så är en tunnare billigare. Det ska inte gå någon starkström genom den.

Ledningar kan man skarva genom att bara skala dem i ändarna, tvinna ihop metallen och vira el.tape omkring. Annars kan man använda flatstift eller rundstift från bensinmacken.


Plastslangen kan vara lång, du hör bra ändå, men mikrofonen kan inte vara alltför långt bort för då kan den andra personen inte höra vad du säger.
Men det är ju möjligt att man kan experimentera vidare med att sätta på en bättre mikrofon så att man kan ha den längre bort i från sig.

Fördelen med det här systemet är att det är väldigt billigt och att man kan komma väldigt långt bort från telefonen. 


PS om mobiler
Om man är känslig för mobiler eller kanske bara vill vara extra försiktig så kan man skarva en handsfree. Det går alltså fint att göra en handsfree som är 8 meter lång eller mer. Jag vet inte hur lång den kan vara, men 8 meter går alldeles utmärkt.
Då fungerar ju själva telefonen som en antenn, som man kan ha långt bort.
Den anordningen kan man använda hemma om man vill prata länge, men knappast när man springer omkring på sta´n.

Man ska bara tänka på att en handsfreesladd innehåller fyra ledningar, som man inte får förväxla. En av dessa ledningar är virad, snurrad, runt en annan ledning på ett sätt som gör att man kanske inte så lätt kan se att det är två olika ledningar. Så man får peta itu de fyra ledningarna och sedan se till att de absolut inte nuddar varandra när de blivit skarvade (för då fungerar de inte).
De är tunna som hårstrån så det är inte så lätt att bara tvinna ihop dem. Men man kan löda ihop dem. Man köper en lödpenna och litet lödtråd - det blir i alla fall billigare än att låta en tekniker göra jobbet.
Men först är det bra att skala trådarna i ändarna och det kan man göra genom att bränna av plasten med en cig.tändare. Snurra ihop metalltrådarna och värm dem med pennan och tryck dit lödtråden, som smälter och lämnar en droppe kvar. Låt den stelna.
Sätt el.tape ordentligt runt varje ihopfogning så att inga trådar nuddar varandra och gör ett litet stadigt paket av det, så att det inte kan ryckas itu om man skulle trampa på sladden eller dra i den.

Närmast huvudet har man på samma sätt ett stetoskop så att alla el.grejer kommer en bit bort från kroppen. Om man har köpt en handsfree med två små pluppar, som man ska ha i öronen, så går det ju fint att sätta dessa i ändarna på två slangar, som man sedan sätter (i valfri längd) på stetoskopet. (Ta bort den svarta gummislangen helt och ersätt den med två plastslangar.) Det räcker med en meter ungefär - mikrofonen får ju inte komma för långt bort.

1 kommentar: