Först ärvde jag denna av min son och
nu äntligen hade jag en digitalkamera utan filmrulle. Det kanske kan
ha varit omkr. 2005 för innan dess hade jag inte heller någon dator
så jag hade ju inte kunnat använda någon digitalkamera. Den lilla
nyheten var ett mysterium för mig.
Jag var lyrisk över det lilla
underverket, men fattade inte alls så särskilt bra hur jag skulle
handskas med dess knappar och symboler.
Speciellt så finns där en
specialeffekt, som jag fortfarande inte förstår. Det tycks innebära
att man med kameran kan kombinera två bilder, dvs ett porträtt
kombineras med ”en annan bakgrund”. Helt obegripligt för mig och
väldigt irriterande att det inte gick att förstå.
Men numera gör det ju inget eftersom
funktionen blivit onödig. Klippa-klistra på det sättet kan jag
numera göra med datorn i efterskott.
Hur som helst, jag har fortfarande
användning för denna lilla kamera eftersom den tar bättre
närbilder än de andra. Dvs. det betyder att det finns en möjlighet
att fotografera en geting på närmare håll (jag ger den litet
honung eller sirap så att den sitter still).
Den här getingen kom in och drack sirap varje dag och den hade en egen tallrik på köksbordet.
En dag så kom den aldrig mer. Någon dag senare låg det en död geting på golvet bredvid min säng.
Att den här humlan är full med sågspån beror på att den hade irrat bort sig nånstans här inne, men tills sist hade den släpat sig fram och låg halvdöd mitt på hallgolvet. När den hade druckit sirap en stund så kunde den stå på benen igen.
En viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde
skaffa en bättre kamera till närbilder.
Några år senare var det dags att ärva
min sons nästa lilla kamera, som var tunnare och mera anpassad att
bära i fickan eller handväskan. Japp, det är bara att hiva upp den
och knäppa.
En
viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde
skaffa en bättre kamera till att ha i fickan. Det ska vara en, som
det inte blir så suddiga bilder av, säger han.
Jaja, det kan väl hända.
För några år sedan fick jag en
känsla av att det nog kunde vara bättre med en större och bättre
kamera.
Jag gick in i fotoaffären och tittade
och förstod att jag inte alls skulle fatta något om skillnaden
mellan olika kameror. Det var ett myller av olika pixlar,
funktioner, objektiv och modeller.
Så fick jag syn på ett foto, som stod
inramat på en hylla. Det var ett foto av månen och eftersom jag
gillade att ta bilder av månen (alltså... jag hade försökt, men
misslyckats) så tittade jag närmare på den kamera, som fotot var
taget med.
De kallade den för ”spionkameran”
och jag fick stå där ensam och leka med den en stund. Den hade ett
bra zoomobjektiv, som det var kul att testa på ”grejer långt
bort”.
När jag kom hem så saknade jag
kameran som jag hade haft i min hand.... OK, efter någon vecka gick
jag tillbaka och köpte den!
Jag tyckte att den var jättedyr, men
damen i färghandeln fick också samtidigt en ny kamera och den var
ännu dyrare. Kostade lika mycket som hennes bil!
Problemet var nu bara alla dessa
funktioner. Puh! Alla knappar och symboler tycks ha dubbla funktioner
beroende på ifall man har tryckt på det ena eller andra tidigare
och jag har fortfarande inte riktigt fattat finesserna. Jag tycker
att de enklaste grejer ”fungerar olika” och vet inte varför.
Men med den här kameran kunde jag i alla fall äntligen ta snygga bilder av månen.
Nu har jag börjat förstå att till
och med denna nya, fina kamera har blivit gammal (och kan kallas billig också om man jämför med vad andra har).
En
viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde
skaffa en bättre kamera och då ska det vara en systemkamera och ett
makro-objektiv och den ska även kunna ta bilder i RAW-format.
Eh...? Jag vet inte, jag tycker mest att
det är krångligt med alla tekniska begrepp och ju bättre en kamera
är desto flera konstiga funktioner har den nog och desto mera fel
kan det bli.
Måste en bild verkligen vara superproffsig?
Men, jag skulle kanske kunna tänka mig
en liten, liten kamera, som kan ersätta den äldsta (Casio), dvs en som man
kan ha i fickan, men som ändå har ett slags makro-objektiv så att
det går att göra aningen bättre bilder av blommor och getingar,
utan att behöva släpa omkring en hel väska med objektiv och
grejer.
Jag vill inte stå och gräva i en
väska och skruva av och på olika objektiv så fort något
intressant fotoobjekt råkar flyga förbi. Dessutom så har jag ju redan en väska att bära, en handväska, som innehåller en massa, som kan vara bra att ha, allt från hårborste till ficklampa, och det räcker med en väska.
Jag går ofta ut med bara en dörrnyckel i fickan, inget annat! Det är som en slags upplevelse av frihet! Jag låtsas att jag inte äger nånting alls - att jag bara vandrar omkring i världen utan pengar, utan mat och utan grejer. Ja, i och för sig så gör jag ju det också, just då.
Sedan blir det nästan överväldigande att komma hem till alla grejer. Wow! Vilken lyx! Enbart vattenkranen ger ett intryck av mirakel.
Sedan blir det nästan överväldigande att komma hem till alla grejer. Wow! Vilken lyx! Enbart vattenkranen ger ett intryck av mirakel.
Fota med mobiltelefon? Nä, jag vill inte ha en sådan
telefon. Om jag måste ringa så kan jag göra det med en gammal mobil, som kostade 300.- på ICA. Det går fint!
Det är fortfarande nationaldag och grannarna har party
och vattnet i sjön är så där lagom kallt,
precis så där som vikingar gillar.
