Min gamla kamera

Ja, egentligen har jag tre gamla kameror.

Först ärvde jag denna av min son och nu äntligen hade jag en digitalkamera utan filmrulle. Det kanske kan ha varit omkr. 2005 för innan dess hade jag inte heller någon dator så jag hade ju inte kunnat använda någon digitalkamera. Den lilla nyheten var ett mysterium för mig.

Jag var lyrisk över det lilla underverket, men fattade inte alls så särskilt bra hur jag skulle handskas med dess knappar och symboler.

Speciellt så finns där en specialeffekt, som jag fortfarande inte förstår. Det tycks innebära att man med kameran kan kombinera två bilder, dvs ett porträtt kombineras med ”en annan bakgrund”. Helt obegripligt för mig och väldigt irriterande att det inte gick att förstå.

Men numera gör det ju inget eftersom funktionen blivit onödig. Klippa-klistra på det sättet kan jag numera göra med datorn i efterskott.

Hur som helst, jag har fortfarande användning för denna lilla kamera eftersom den tar bättre närbilder än de andra. Dvs. det betyder att det finns en möjlighet att fotografera en geting på närmare håll (jag ger den litet honung eller sirap så att den sitter still).

Den här getingen kom in och drack sirap varje dag och den hade en egen tallrik på köksbordet.

En dag så kom den aldrig mer. Någon dag senare låg det en död geting på golvet bredvid min säng.

Att den här humlan är full med sågspån beror på att den hade irrat bort sig nånstans här inne, men tills sist hade den släpat sig fram och låg halvdöd mitt på hallgolvet. När den hade druckit sirap en stund så kunde den stå på benen igen.

En viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde skaffa en bättre kamera till närbilder. 

Några år senare var det dags att ärva min sons nästa lilla kamera, som var tunnare och mera anpassad att bära i fickan eller handväskan. Japp, det är bara att hiva upp den och knäppa.

En viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde skaffa en bättre kamera till att ha i fickan. Det ska vara en, som det inte blir så suddiga bilder av, säger han.

Jaja, det kan väl hända.

För några år sedan fick jag en känsla av att det nog kunde vara bättre med en större och bättre kamera.

Jag gick in i fotoaffären och tittade och förstod att jag inte alls skulle fatta något om skillnaden mellan olika kameror. Det var ett myller av olika pixlar, funktioner, objektiv och modeller.

Så fick jag syn på ett foto, som stod inramat på en hylla. Det var ett foto av månen och eftersom jag gillade att ta bilder av månen (alltså...  jag hade försökt, men misslyckats) så tittade jag närmare på den kamera, som fotot var taget med.

De kallade den för ”spionkameran” och jag fick stå där ensam och leka med den en stund. Den hade ett bra zoomobjektiv, som det var kul att testa på ”grejer långt bort”.

När jag kom hem så saknade jag kameran som jag hade haft i min hand.... OK, efter någon vecka gick jag tillbaka och köpte den!

Jag tyckte att den var jättedyr, men damen i färghandeln fick också samtidigt en ny kamera och den var ännu dyrare. Kostade lika mycket som hennes bil!

Problemet var nu bara alla dessa funktioner. Puh! Alla knappar och symboler tycks ha dubbla funktioner beroende på ifall man har tryckt på det ena eller andra tidigare och jag har fortfarande inte riktigt fattat finesserna. Jag tycker att de enklaste grejer ”fungerar olika” och vet inte varför.

Men med den här kameran kunde jag i alla fall äntligen ta snygga bilder av månen.

Nu har jag börjat förstå att till och med denna nya, fina kamera har blivit gammal (och kan kallas billig också om man jämför med vad andra har). 

En viss herre, som har en blomsterblogg, tycker att jag borde skaffa en bättre kamera och då ska det vara en systemkamera och ett makro-objektiv och den ska även kunna ta bilder i RAW-format.

Eh...?  Jag vet inte, jag tycker mest att det är krångligt med alla tekniska begrepp och ju bättre en kamera är desto flera konstiga funktioner har den nog och desto mera fel kan det bli.

Måste en bild verkligen vara superproffsig?

Men, jag skulle kanske kunna tänka mig en liten, liten kamera, som kan ersätta den äldsta (Casio), dvs en som man kan ha i fickan, men som ändå har ett slags makro-objektiv så att det går att göra aningen bättre bilder av blommor och getingar, utan att behöva släpa omkring en hel väska med objektiv och grejer.

Jag vill inte stå och gräva i en väska och skruva av och på olika objektiv så fort något intressant fotoobjekt råkar flyga förbi. Dessutom så har jag ju redan en väska att bära, en handväska, som innehåller en massa, som kan vara bra att ha, allt från hårborste till ficklampa, och det räcker med en väska.

Jag går ofta ut med bara en dörrnyckel i fickan, inget annat! Det är som en slags upplevelse av frihet! Jag låtsas att jag inte äger nånting alls - att jag bara vandrar omkring i världen utan pengar, utan mat och utan grejer. Ja, i och för sig så gör jag ju det också, just då.
Sedan blir det nästan överväldigande att komma hem till alla grejer. Wow! Vilken lyx! Enbart vattenkranen ger ett intryck av mirakel.

Fota med mobiltelefon? Nä, jag vill inte ha en sådan telefon. Om jag måste ringa så kan jag göra det med en gammal mobil, som kostade 300.- på ICA. Det går fint!

Det är fortfarande nationaldag och grannarna har party 

och vattnet i sjön är så där lagom kallt,

precis så där som vikingar gillar.