Möbelrenovering

Sortera bilder

Vi snackade om det häromdagen... Var ska man lägga bilden med rosen, katten och hunden? Ska den ligga i mappen Blommor eller i mappen Katter eller i mappen Hundar? Eller ska den kanske ligga i mappen På landet? Och om bilden är i formatet RAW så kan man inte lägga den i alla mapparna för det kan då bli 120 MB för bara ett enda foto. Och tänk om man nu tog tio foton av samma motiv. Det blir 1.200 MB för bara ett motiv. Mer än 1 GB. Om man gör så med 100.000 bilder så blir det 100.000 GB.
Tänk om man nu vill hitta alla de hundbilder, som man har. Hur ska man då kunna hitta dem om de ligger i mappar, som heter Blommor, Rosor, Katter ..... ? Hur ska man hitta den där snygga rosen om den ligger i en mapp, som heter Hundar?

Taggar?

Tänk om jag redan från början hade begripit hur man ska göra för att sortera sina bilder så att man kan hitta dem igen!!! Det skulle inte förvåna mig om jag nu har närmare 100.000 bilder, som ligger i flera hundra mappar med ännu flera undermappar.
Om jag nu vill hitta en viss bild så kan jag naturligtvis inte hitta den! Om jag hittar mappen med teckningar... dvs om jag hittar någon mapp med teckningar, så har den också 50 undermappar för att jag har sorterat så noga. Och ibland har jag slängt in bilder i en ny mapp bara för att jag inte orkade tänka ut var de egentligen skulle vara.

 Mapparnas antal växer och det blir "dubbla system" kan man säga.  En mapp, som heter "Skisser" finns numera på många olika ställen, kanske 10-20 så där, naturligtvis uppsorterat i olika typer av filer: jpeg, png och xcf, plus att även skisser måste vara uppsorterade i olika motiv.

Om jag nu har en mapp med ett visst tema, som ex fjärilar, då har jag ibland tyckt att en skiss av en fjäril naturligtvis måste ligga i mappen "Fjärilar" och inte i mappen "Skisser" (en av dem). Det betyder att om jag nu vill hitta en skiss av en fjäril (för att slippa göra en ny), så går det inte. Har ingen aning om var den kan vara.

Ett tag sparade jag alla xcf i mappen Gimp, men det betyder ju att en xcf då inte ligger tillsammans med jpeg- eller png-varianten, så det var inte heller så bra.

En gång i datatidernas begynnelse upptäckte jag att man kunde tagga foton. Här hade vi nu lösningen och jag satte igång med att skriva en massa taggar på alla bilder.
Taggsystemet kraschade och taggarna slutade fungera och de gick inte heller att ta bort. Då gjorde jag nya taggar så att det blev dubbel uppsättning av taggar på varje bild.  Jag hade nog en lista på 100 olika sorters ord, som skulle användas till dessa taggar, och nu blev jag ju tvungen att göra ett system för hur orden skulle fungera. Och det blev också mer och mer krångligt när jag fördjupade mig i saken och till slut blev systemet för jobbigt för att jag skulle orka använda det.

Jag döpte om alla bilder med ord, som skulle fungera som taggar! Bildens namn kan ju inte försvinna! Men... i och med att jag då tog bort bildens, kopians riktiga namn (typ CIM_1234) så kunde jag ju aldrig mera hitta originalet.
Jag lärde mig en sak: Ta aldrig bort det där första namnet, som bilden har fått av kameran för då går det aldrig att hitta de andra korten, som togs vid samma tillfälle. Om man nu skulle vilja se alla tillsammans.

Jag tror att alla mina bilder är ganska så välsorterade, men det går ändå inte att hitta något! Om jag nu vill hitta en png-bild av en skiss av en kråka... ska jag då leta bland Konst, Djur, Teckningar, png, Skisser, Gimp eller Fåglar? Om skissen gjordes för ett speciellt projekt så fick ju det projektet ett eget namn så där kan den också ligga. Men det namnet har jag glömt bort.

Jag håller fortfarande på med att försöka fatta hur man ska handskas med bilder, ja, även med texter för där är ju samma problem.

Jag tror att regel nummer ett, beträffande bilder, är:
Gör ingenting med originalen. Lägg dem i en egen extern disk (A) direkt från kameran.
Kopiera alla foton till en annan extern disk (B). Här kan man göra vad man vill med bilderna, men inte ta bort deras originalnamn.

A kan man kalla "Bankfacket". Den disken kan man ta loss och lägga i kassaskåpet eller under madrassen, dvs på ett säkert ställe där den inte kan ramla i golvet.

B kan man kalla Ateljén. Här kan man göra en grovsortering, ta bort alla halvdåliga bilder och överflödiga "nästan likadana" och sedan sätter man igång med nästa steg, för att lösa det där problemet. 
Jag har ett foto med en vacker ros, bredvid en fin katt hemma hos Kalle, som i bakgrunden sitter vid rabatten med sin hund.. Ska fotot ligga i mappen Natur, Vänner, Djur, Katter, Hundar eller Blommor?

Jag kan naturligtvis göra 6 kopior av samma bild så att den kan ligga i alla dessa mappar! Ja, det var ju den spontana tanken, men... om nu varje bild är på 50 kB så kanske det inte spelar någon roll. Men om varje bild är på 10-20 MB så.....eller kanske bilder i RAW-format på 30 MB. Då går det ju inte, såvida man inte har ett enormt stort extraminne, som nog är vansinnigt dyrt.

Här kommer lösningen på problemet!

GENVÄGAR!!!

Det är samma system, som bildprogrammet Flickr använder. Alla bilder ligger kvar på sina platser och man kan ändå lägga dem i olika album, utan att kopiera dem, eftersom man i dessa album bara lägger genvägar! 

Det är samma metod, som används överallt på nätet. det är inte riktiga artiklar och bilder man sorterar - det är genvägar! Och den metoden kan jag också använda till mitt eget lilla nät av bilder här hemma!

Minne A ligger nu under madrassen. Det kommer inte att krascha.
Minne B är kopplat till datorn. Om det kraschar så hämtar man bara nytt från A. 

Minne B har exakt samma innehåll, som Minne A, med den skillnaden att man kan göra vad man vill med bilderna, flytta dem, sortera dem, redigera dem osv. Men ta inte bort originalnamnet (lägga till några ord i namnet kan man göra).

Enklast är att först tömma kameran i Minne A och sedan även i Minne B. 

Öppna Minne B. Här är bilderna nu sorterade i mappar i tidsföljd. 

Öppna den första mappen!

Markera alla bilderna i mappen genom att "dra" över dem.

Högerklicka på en av bilderna.
"Skapa genväg"
Var försiktig nu så att du inte klickar på något här! (För då försvinner markeringen, som är på alla genvägarna.)

Lägg markören på en av de markerade genvägarna (bilderna med pil på) och dra den till en ny mapp, som kan få heta "Genvägar. De andra följer med.

Gör likadant med alla bilderna i alla mapparna i Minne B.

Nu har du en mapp, som heter Genvägar och här ligger alla dina bilder! Om det är 5000 bilder i den mappen så skulle det med original på 20 MB/st vara en mapp med storleken 5000 x 20 MB. Det blir väl... blir inte det... 100.000 MB. Är det 100 GB..? Vad har en pc för minne? 2 GB eller 4 GB?

En extern disk kan lätt ha 500 GB så det är väl inte "hela världen", men det finns en annan anledning att ha genvägar och det är detta:

Man kan ha samma bild på många olika ställen 

utan att det tar upp något minne!

En genväg är bara på 1 kB.

Man kan alltså på det sättet ha 10.000 bilder i datorn 

och det använder bara 10 MB av datorns minne. 
(Om jag räknade rätt)

Hela mappen med genvägar kan man sedan dra över till datorn, om man har lust med det. det betyder att man kan göra hur många "kopior" som helst utan att det slukar minne. Man kan lägga samma genväg på hur många ställen som helst. Det är bara att kopiera den.

Så bilden med Kalle, hunden, rosen och katten kan nu få ligga i många olika mappar, dvs i många olika album, både i Djur, Katter, Hundar, Natur, Rosor, Blommor, Landet, Sommar och Vänner. 

Och man kan radera genvägar utan att någon bild raderas.

I mappen Sommar kan man lägga en genväg till mappen Blommor. Och i mappen Blommor kan man lägga en genväg till mappen Sommar. Man kan lägga genvägar kors och tvärs hur som helst. 

Om man lägger pilen på en genväg så ser man var originalet ligger så att man kan hämta en riktig bild om man vill redigera den eller använda den. I och med att namnet är kvar så kan man också lätt hitta bilden på det sättet.

Man kan ändra namn på en genväg och den fungerar i alla fall.
Men man får absolut inte ändra namn på den riktiga bilden för då slutar alla dess genvägar att fungera. 

Om man drar en bild eller en genväg från en plats till en annan i ext.disken eller datorn så flyttas den.
Om man drar en bild eller en genväg från ext.disken till datorn så kopieras den.

Det är inte så bra att ha både riktiga bilder och genvägar till bilder i samma mapp - det blir för rörigt! Däremot så kan man lägga dit genvägar till andra mappar så att man lätt kan sortera bilderna.

Nu spelar det ingen roll om datorns hårddisk kraschar för den innehåller i alla fall ingenting av värde.

Det spelar inte ens någon roll om den slocknar precis när man ska göra något viktigt. Man kan köpa en billig, begagnad laptop och ha i reserv. Bara att flytta över Minne B till den och dra över mappen med genvägar så vips! så har man alla sina 100.000 bilder i den datorn i stället.

Jag var en dag i dataaffären och en ledsen liten flicka stod där med sin högst irriterade pappa. Datakillen sade att man inte kunde göra något åt hennes dator eftersom hårddisken hade gått sönder. 

Flickan hade nu förlorat alla sina bilder och det skulle kosta 8000:- att ta fram informationen från den hårddisken. (Det kan man göra i ett speciellt lab.) 

Fotografera en tavla

Att fotografera en tavla går nog bra om det är soligt ute och man ställer den i skugga och knäpper. Om det inte är glas på den, förstås!
Men under resten av året... hur gör man då? Man kan inte ha den på balkongen för där är det så att ljuset bara kommer från ena sidan. Och även himlen kan ge reflexer.

Att fotografera en platt yta är inte så lätt som det låter. Det kan nästan vara helt omöjligt, faktiskt, i alla fall hemma med vanliga lampor.
Så jag skulle köpa fotolampor!

Gick till några fototjejer i en slags fotoaffär. Jag trodde att de sålde eller kunde ta in fotolampor eller i alla fall att jag skulle få veta vilka lampor man skulle använda. Det måste väl vara någon speciell sort, tänkte jag.
-Köp nå´n gammal bygglampa på loppis!
Det var något sådant hon sade. Här finns några loppis, men de har mest bara kläder, väskor, glas, dukar och vanliga småsaker. Knappast bygglampor.

Jag köpte fotolampor på nätet och det jag fick var stativ med en lång pinne emellan plus en duk, 3 meter lång, att ha som bakgrund. Och två vita paraplyer!
Lamporna var bara vanliga lågenergilampor! Sådana innehåller kvicksilver så dem bar jag ut i förrådet. De ger i alla fall inte så särskilt bra ljus.
Gick till en fotoaffär och köpte andra lampor. Men de var för svaga. Men ganska dyra.

Jag köpte två bygglampor, på nätet. Det gick inte heller så bra eftersom ljuset var för ojämt.
Du ska inte ha sååådana, sade någon. Halogenlampor lyser bättre!
Jag köpte två halogenbygglampor på Biltema.
Hur jag än vred och vände så blev ljuset ojämnt och det blev reflexer på målningarna och jag tröttnade på idén.
Så gick det en lång tid och...

I går såg jag en ny typ av bygglampa i färgaffären Sörmark Happy Homes. Jag gillade den för att den var snygg. Den var dyr men jag köpte den i alla fall och använde halva natten till att testa. Och vaknade med huvudvärk nästa morgon.

Att ha lampan nära målningen gick inte eftersom även den hade ett någorlunda ojämnt ljus (ljusare i mitten). Längre bort? Jodå, men jag hade glömt att det inte är någon idé att bara ha en lampa. Man måste ha minst två!
Jag var tvungen att ha lampan tillräckligt mycket "på sidan" för att det inte skulle bli en reflex, men då blev det i stället en skarp skugga av ramen. (Men... om jag nu hade haft två lampor - hade det då inte blivit två skuggor då? En på varje sida???)

Bara en lampa? Jo, det kan man ha ifall man vill fotografera en massa intressanta skuggor.

Hur bra jag än lyckades så var ju målningens ena halva ljusare än den andra. Och en skarp skugga av ramen! Om jag riktade lampan mot taket så blev bilden övre del ljusare.
Det måste alltså finnas någon perfekt vinkel, där ramen inte skuggar men där det ändå inte blir reflexer.... tänkte jag.... och nu var nog klockan nästan ett på natten.

Nästa dag for jag tillbaka till färghandeln och köpte en till lampa.
Nya experiment!

Efter en stund så lyckades jag faktiskt ganska bra!

Men... jodå... det var som jag trodde - om man har två lampor så blir det två skuggor av ramen, en på varje sida.

Så... om där finns en ram så kan inte lamporna vara vid sidorna. De måste längre bak, men inte så mycket att det blir reflexer! Jag flyttade dem en bit.

Det är möjligt att det finns någon liten skugga kvar, men jag tycker inte att det gör något. Tavlan är ljusare på höger sida, men det beror nog bara på att lamporna står litet fel, så det går nog att fixa.

Men nu... Nu skulle det testas med en målning, som är lackerad med ett halvblankt lack. Hur skulle det gå?

Det gick ju bra, fast jag använde datorn för att dra ner skuggan litet (så att bilden blir litet mörkare. Svaga reflexer och ojämnheter kan försvinna då.)

Och nu till det värsta. Jag skulle testa om det gick att fotografera en tavla med glas!!!

Och det gick bra!!!

Det blev skuggor vid ramen, men det...ja... man får väl testa hur mycket man kan flytta lamporna utan att det blir reflexer. Om man inte vill klippa bort ramen. Och sätta dit en annan?

Det vitsuddiga på målningen är inte reflexer från lamporna - det är dimma. Bror Eric brukade lägga dimslöjor på sina romantiska målningar från Hälsingland och Delsbo.

Orber

Att fotografera orber får väl också räknas
till det man kallar påhitt!

Rytmer och bildkonst

Hårt papper av återvunnet material hade jag köpt. Det var bara ett infall, men sedan så visade det sig att det passade fint till att måla blommor på svart botten med en finish av blank lack så att strukturen i pappret framträdde.

När jag skulle köpa mera sådant papper så fanns det inte längre och jag köpte en annan sort, som var litet tjockare och mjukare. Det skulle nog gå bra.

Det var för mjukt för att skära i småbitar (lagom till kort) så jag fick klippa i stället.

Men detta papper hade en helt annan, mjukare och luddigare känsla så jag kände mig också luddigare och undrade vad detta papper egentligen kunde passa till.

Jag prövade litet... drog några enkla streck med blommor och... sedan kände jag mig nästan tvingad att skriva litet på bilden.

Det fick mig att börja leta efter flera bilder med texter på och efter ett tag hade jag hittat en ny genre Art Journal. 

Jag tittade på mängder med sådana bilder  och tyckte att de var väldigt, fantastiskt bra. Massor med färger och en så´n där riktigt spontan och härlig, levande röra.
Om man tittar närmare på naturen så ser den ju också ut som en riktig röra: pinnar, vissna blad och kvistar ligger huller om buller överallt, blandat med hål, myror, stenar.... hur som helst. Levande liv ska alltså vara huller om buller och dessa bilder ser också väldigt levande ut. Eftersom jag gillade dem så tänkte jag att det kunde kanske vara kul att se om jag kunde göra något liknande.
OK Fram med papper och färgburkar!

Jaha... och hur skulle jag nu börja? Tja? På med några färger hur som helst som en bakgrund!

Men denna bakgrund blev rätt så rörig och smetig... ja, det blev bara värre och värre och samtidigt kände jag mig själv också mer och mer rörig, som att hela mitt inre bara blev en oformlig smet.
När det inte fanns någon struktur (mönster) på pappret så försvann mina egna inre strukturer också.


"Så bra" skulle någon tänka, jag vet det. ”Bort med alla strukturer, som fjättrar sinnet i gamla, stela vanor!”

Jovisst, jag tänkte att jag skulle lära mig det nu, men den strukturlösa känslan tog över så att allt på bordet också blev helt rörigt. Jag glömde att skölja penslarna, jag fick färg på min dyra ylletröja och till slut var det en ask med småsaker, som for i golvet. Och färg hamnade på golvet.

(Vide ett tidigare försök att ”måla kladdigt och spontant” så var det en stor glasburk med röd akrylfärg, som kraschade i golvet så att det blev en stor pöl av tjockflytande färg och glasbitar.)

Men nu tänkte jag att ”jag ger mig inte” men samtidigt blev jag mer och mer nervös. Känslan spred sig från bröstet till magen tills jag nästan mådde illa.

Att rita och måla mer precisa mönster fungerar på det motsatta sättet så att det blir som en meditation. Att sjunka in i en liten detalj och peta med den väldigt noga gör att alla tankar och känslor försvinner så att jag bara vilar i ett slags "tomma intet". Om jag bara lyckas att komma in i att fokusera ordentligt på det.

Det verkar som att samma lugn kan komma av att sitta och sticka eller virka. Om man stickar så går det ju inte att försöka göra hela tröjan omedelbart – man måste fokusera på en maska i taget och jag tror att det kan motsvara den effekten som man är ute efter med ett radband. Fast jag blir nervös av radband, men andra kanske inte blir det.

Ute i naturen är det så att helheten ser rörig ut på lagom avstånd, men inte på större eller mindre. Om man tittar noga på ett blad, en blomma, en fjäril eller en kotte så ser man minutiöst noga och perfekt ordnade mönster. Varje liten del har sin egen struktur och sitt eget mönster, sin egen dans eller sång, och om något förstör dessa mönster så att de förvrängs så blir det sjukdom, kaos och död och det som jag tidigare kallade ”huller om buller i naturen” försvinner också. Det blir bara öken kvar.

Även om vi kan tyckas kunna göra vad vi vill så kan vi ändå inte äta vad som helst, vi kan inte flyga och inte vara vakna hur länge som helst och inte köra hur som helst med bilen. Fåglarna har sina speciella revir, vanor och sånger.
I tillvarons grund ligger strukturer och mönster och den typen av musik, som är disharmonisk, ger också helt formlösa, fula mönster på vattnets kristaller när det fryser.
https://www.youtube.com/watch?v=tAvzsjcBtx8

Form eller kaos, kan man säga.

Om jag bara smetar omkring färg så att det flyter hur som helst så tror jag att mitt inre, kanske vattenmolekylerna i kroppen, blir påverkade av det så att de tappar något, som kan liknas vid en slags formpotential (de är ju inte frusna, men potentialen till att bilda ett visst mönster, måste ju finnas där ändå). Och hela mitt inre tappar formen tills jag börjar att tappa grejer på golvet och må illa.

Jag blev deprimerad och målade över mitt kladd med svart färg och sedan kändes det litet bättre.

Nästa morgon fick jag idén att jag skulle testa om det var likadant om jag gjorde någon bild så där ”levande huller om buller” med datorn. Man vet ju inte förrän man har testat.

OK Jag satte igång. Jag bara gjorde vad som helst.... färg här och färg där och en blomma och vad sedan? Tja, jag lät nå´n slags intuition göra vad den ville, dvs jag bara följde impulser för att se vad som skulle hända.

Men... kan man tänka.... jag mådde inte alls dåligt. Och vad berodde det på?

Ja, för det första så går det ju inte att smeta färg på kläderna och tappa färgburkar i golvet med en dator.

Det går inte heller att ”bara slaska iväg i full fart” - man måste ju tänka på vilken knapp man ska trycka på! Man måste helt enkelt bestämma sig för en funktion i taget och färgerna kan inte förvandlas till brun gegga bara för att man struntat i att skölja penseln.

Datorn har en struktur som man inte kan komma förbi! Den är en strukturator!

Det går alltså fint för mig att göra ”spontant vad som helst hur som helst” med en dator eftersom min hjärna hela tiden då blir tvungen att fokusera på strukturella detaljer. Om jag skulle trycka på fel knapp så kan ju hela bilden försvinna som om den aldrig ens hade funnits. Hela datorn kan slockna!

Det gör att jag inte kan ”sätta fart” - jag är tvungen att vara lugn och om jag inte är det så blir jag det.

Och så fort jag gjort någon form eller färg som känns litet fel så är det ju bara att trycka på ”Delete” eller ”Ångra”. Jag slipper att försöka måla över så att allt blir smetigt och brunt.

Jag kan lämna datorn för att öppna dörren, prata i telefon eller ta hand om mat, som kokar över, utan att det är några färgblandningar eller penslar som torkar och blir förstörda. Jo, jag vet, olja torkar inte, men jag blir nervös av oljefärger just för att de är så ”smetiga”, dvs för att de torkar så väldigt långsamt och jag kan inte vänta på det. När den färgen har torkat har min inspiration för länge sedan försvunnit från den bilden och givit sig ut på något helt annat.

Att ”måla hur som helst” var roligare med datorn! Det kanske blev rörigt, men det gör mig ingenting eftersom  där ändå ligger strukturer bakom.

Men... nu har vi nästa ”grej”.

Det måste vara en mening med bilden. Att bara blanda ihop en massa färger och påhitt för att det ”ser kul ut” och ”man blir glad av färger” fungerar inte. 

Meningen kan nästan vara vad som helst om den bara ”känns bra” men det blir fel om det bara ”ser kul ut”.

(För övrigt kan man ju undra om det inte ändå krävs någon slags mönster för att det ens ska se kul ut)

Det där är svårt att förklara för ”meningen” kan vara något, som kommer från det undermedvetna och som jag inte upptäcker förrän senare när bilden redan är färdig.

Med ”mening” menar jag inte ”uppsåt” - jag menar ”betydelse”.

Men, en bild som har en betydelse för en person kanske inte har det för en annan. 

Japp!
Olika bilder slår an olika toner i vårt inre på samma sätt som olika sorters musik gör det. Om jag mår dåligt av disharmonisk musik så gör jag det även av disharmoniska färger och former, dvs ett slags skrammel av toner huller om buller kan motsvaras av "en massa färger huller om buller".
Ögon och öron är bara olika kanaler som leder in till samma själ.

Man har gjort undersökningar av hur folk reagerar på olika sorters musik och jag tror att det var Mozart som var bäst för oss på något sätt (minns inte – har lånat ut boken för 20 år sedan).

Nu undrar jag om det finns någon som har gjort samma undersökning med bilder och om det är möjligt. Jag tror att det skulle kunna vara möjligt om man bara tog sådana bilder som vi inte redan har programmerat oss till att gilla eller inte gilla på grund av andra historier, men det kanske inte går eftersom vi reagerar även på enkla symboler.
I dag kan man väl inte ens titta på en trekant med "botten ner" utan att tänka på en dollarsedel.
Att vi reagerar på färger vet vi ju.

I förrgår började jag läsa en skrift om religiositet och musikalitet och skrev ner mina första funderingar om den. Man kan jämföra religiositet och musikalitet, om man tänker på att båda handlar om en känslighet för... Ja, för vad?

Kanske en känslighet för dolda inre strukturer, harmonier och klanger, oberoende av om de uttrycks genom historier eller toner (ljud). Om en religion är berättad eller nedskriven, så är den väl en historia? Men, det är ju inte religionen som är berättad från början  - det är ju bara den historia som man sedan har använt sig av? Vi säger arketypisk historia så blir det nog bra???

Men eftersom musik används av ”religion” så kan man ju ändå inte riktigt tycka att de är jämförbara. Jag menar att musiken är religionens instrument och ”religion” är ju då bara en ”medveten påverkan”.
Jag menar: om jag använder en sked för att äta så kan man ju inte likna mig vid en sked bara för det.
Men religiositet och musikalitet är ändå egenskaper vi kan ha.
Man kan ha en naturlig fallenhet för musik och även för att... ja, vadå? Man kanske kan kalla det för påverkbarhet. Men det borde ju då vara påverkbarhet för vad som helst? Varför just religion och varför inte segelbåtar?

Det är nog helt avhängigt av vad man menar med ordet ”religion”, men man borde i alla fall kunna jämställa musik och bildkonst och det tänkte jag på i förrgår.
Både musik och bildkonst kan underställas ideologier och användas av dem och det är ju precis på pricken vad man också gör. De är verktyg, som passar ihop, som kniv och gaffel.

Så i stället för att fortsätta att jämföra religiositet och musikalitet så började jag fundera över bildkonsten. Vad händer om man vid jämförelsen helt enkelt bara ersätter ordet musikalitet med ordet konstnärlighet?

Ja, sedan kan man säga att jag fick en lektion i det ämnet 

när jag kladdade till det för mig här på köksbordet.

Den röda färgen

Jag har alltid varit fascinerad av de små, ryska lackerade askarna med sagomotiv i vanligen ganska starka starka färger på svart botten.

Jag har noterat att de vanligen är röda på insidan och så tänkte jag att det nog inte kan finnas någon annan anledning till det än att det är symboliskt. Det hade ju varit roligare att måla insidorna i olika färger men det tycks inte ha varit vanligt. De ska vara svarta på utsidan och röda inuti. Men vad kan det vara för symbolik, som är så viktig?


Jag frågade Lucia från Ryssland och hon sade att det symboliserade den svarta spisen med den röda elden inuti. Hörnan vid spisen kallades Guds hörna.

Ja, den förklaringen passade mig precis - jag förstår väldigt väl vad som menas.

Den lilla asken är en symbol, en mobil spis i miniformat och med den kan man ta med sig "Guds hörna" ut i världen.

Spisen är husets andliga centrum med sin röda, levande, värmande eld. Den är husets hjärta och husets ande och genom skorstenen går röken upp till Gud, precis som indianens rök från pipan går till WakanTanka och den ande han vill prata med.

En annan likhet är att även indianens medicine bundle ska vara röd inuti.

En liten rysk ask är alltså egentligen en symbol för hjärtat och dess "innehåll", dess bilder och de föreställningar som vi håller i vårt sinne. Det är vår inre fantasivärld, som vi kan se målad på askens lock. Detta måleri har också sina rötter i det ryska ikonmåleriet. När kommunisterna tog över och de kristna bilderna blev tabu eller omoderna så fortsatte tydligen ikonmålarna i alla fall, på samma sätt som förut. Det var ju bara att ändra på begreppen litet.

Jag hade tänkt att jag gärna skulle vilja kunna måla något liknande och efter en del experimenterande och goda råd från Sussi i färghandeln så hade jag gjort ett kort, som jag tyckte hade en liknande lyster. Jag hade också hittat tjock lumppapp, som var alldeles utmärkt att måla på eftersom det blev en snygg struktur, som jag gillade.

En rysk ask ska egentligen ha en yta, som är helt slät, som en blank spegel, men jag tyckte att den här ytan med struktur just nu passade mig bättre. Den var på något sätt litet intressantare.

Jag hade också funnit att jag kunde använda denna papp till att göra några enkla,små askar och några halvfärdiga stod här på bordet. Riktiga ryska askar är gjorda av papiér maché och det är rätt omständligt att göra dem. Jag tror att de ska åka in och ut ur en ugn flera gånger så det är ett riktigt grundligt arbete som de gör.

Nu hade jag en rad med halvfärdiga askar på bordet, men jag var inte riktigt nöjd med den röda färgen. Den hade inte rätt nyans och dessutom var burken rätt liten.
Jag tänkte att det skulle inte vara så dumt om färghandeln nu hade en överbliven burk med röd färg, som de kunde sälja billigare. De har ofta sådant.

Jag hoppade in i bilen och körde dit och fann att på hyllan för ”överblivna kulörer” fanns tre burkar med röd färg i tre olika kulörer och jag köpte dem.
Så stod jag kvar och pratade med Sussi någon timme och hindrade henne från att skriva papper, sortera tapeter och blanda färger och allt annat, som hon skulle ha gjort egentligen.

Vi kom in på det där med att ”samla grejer”. Hon har utbildning i gammeldags måleritekniker och samlar på allt möjligt, som hon målar och ”hittar på något med”. Jag brukar också samla på sådant som jag kan ”hitta på något med”.

När man är på det sättet så är det bra att ha alla färger, material och verktyg ”på plats” där hemma, så att man slipper att gå ut och handla för varje minsta lilla idé man får. Men om ”allt” ska finnas i denna ateljé så kan det bli ganska så fullt med allt möjligt och om man inte är försiktig så finns ju risken att det blir som en soptipp till slut.

Vi pratade om det och kom in på att det i alla fall är tur att man är en ”tjej”, som samlar på småsaker inomhus. Det blir ju värre om man är en kille, som är intresserad av bilar, traktorer och andra maskiner. Då kan det egna reservlagret bli ett jättestort skrotupplag med en massa trasiga bilar, som träd och buskar har börjat att växa tvärs igenom.

Då kom vi att tänka på en kille, som kallas för Gert eller Hjert (vet inte hur det stavas, det kan vara så att han heter Hjertkvist eller något liknande). Han har en slags loppmarknad med stora, gamla tunga grejer och han lär vara den starkaste killen, som folk nånsin har sett.
Jag har hört att han lätt kan stå och prata med någon, samtidigt som han litet nonchalant håller en bilmotor under armen. Och Sussi sade att han kan lyfta stora betongblock.

Jag kom på att jag en gång hade varit där, faktiskt tillsammans med en annan kille, som också heter Gert, och det hade jag skrivit om i en blogg.
http://blogg.passagen.se/galleriskogsfolket/entry/bra_att_ha

När jag hade kommit hem så tittade jag på färgen och fann att det var precis på pricken den röda nyans, som skulle passa som ”hjärtats färg” i mina små askar,. Jag tänkte att nu måste jag skriva upp vad färgen heter så att jag senare kan köpa mer av samma sort. Jag hade hällt över den i en liten glasburk och skulle nu skriva en etikett till den burken.

Och vad upptäckte jag då?  Jo, att färgen heter ”Hjärta”.

http://eldvinda.blogspot.se/2013/11/ignis-et-spiritus.html

Det var ju tydligt att det var rätt färg. Den hör ihop med ryska askar, elden och spisen och för att komma i stämning kanske jag ska lägga fram en rysk sjal på bordet och spela Kalinka och Katjuscha. Mina gamla, riktiga ryska askar står redan på rad i fönstret.

Det är väldigt lätt att tappa en stämning så det kan vara bra att ha knep för att kunna fånga den igen. Andar kan, som bekant, flyga!

Jag är nationalromantiker och den här veckan är jag tydligen rysk nationalromantiker.

https://www.youtube.com/watch?v=FAT3G-1mdBw

Höst